Ibland så är det svårt att hålla inne förtjusningen när jag provar vissa viner på vinmässor. Jag vill liksom inte avslöja min avsikt omgiven av konkurrenter. Men när jag var provade Falanghina med några av Kampaniens bästa producenter var det omöjligt. Jag försökte le lite ointresserat men Luigi på andra sidan bordet tog det direkt. Han garvade och sa, I know. På den vägen är det och nu hoppas jag att alla svenskar ska få njuta en Falanghina från La Guardiense.
Kooperativets druvor växer på 300-400 meters höjd i kalkstens och lerjordar. Druvorna till Janare Senete är gårdarnas finaste och selekteras för hand till detta vin. De gör flera andra viner på Falanghina men här är de de bästa positionerna och finaste klasarna som får vara med. Vinet jäser i ståltank under kontrollerad temperatur. Efter filtrering tappas vinet på flaska.
Färg, doft & smak
Färgen är väl närmast halmgul. Doften får mig att nästan inte vilja lämna glaset med näsan. Friskhet och tropisk frukt i en magiskt virvlande symbios. Man kan också känna medelhavets örter som Salvia och Mynta flimra förbi. Vinet är fylligt och har lång ihållande smak.
Servering
Otroligt fint till varma skaldjursrätter. Jag körde det till hummerpastan och blev alldeles gråtfärdig av glädje. Det funkar också otroligt bra till Carpaccio och Caprese. Lättare pastarätter med t.ex. tomat, zucchini och aubergine är en annan fin match.
Serveringstemperaturen bör vara 8-10 grader.
Lagringspotential
Det går absolut att lagra viner på Falanghina när de nått denna klass. Men jag föredrar ändå att dricka dem relativt unga. La Guardienses Falanghina del Sannio har en underbar friskhet som jag inte vill byta bort.
Albarossa är en klon av druvorna Nebbiolo och Barbera som togs fram på 30-talet av Giovanni Dalmasso. Åtminstone var Giovannis avsikt att korsa Barbera med Nebbiolo. Målsättningen var att kombinera Barberans fruktiga aromer som plommon, björnbär och blåbär med Nebbiolos komplexitet och strävare tanniner. Slutresultatet blev enligt mig och många andra en succé. 2009 gjordes det en DNA-analys av druvan Albarossa som pekar på att korsningen gjorts med Barbera och Nebbiolo di Drunero även kallad Chatus. Alltså inte Nebbiolo som avsikten var från början. Flera vinmakare menar dock att en sådan miss borde vara otänkbar och vidhåller att Giovanni lyckades. Det jag kan konstatera är alldeles oavsett att han skapat en intressant druva som generellt ger viner med mer struktur och komplexitet än Barbera.
Vingården Viotti planterade sina druvor för 20 år sedan i Castel Rocchero, Asti, Piemonte. De första åren var resultatet av försöket riktigt dåligt och många andra vingårdar tog bort sin Albarossa. Viotti hängde dock i och 2011 kom belöningen. Sen dess har Viottis vinrankor levererat otroligt fin Albarossa.
Druvskörd sker för hand och alla druvorna är Viottis egna. Vinframställning sker i rostfritt stål för att sedan flyttas över och lagras ett år i 25 hektoliters träfat kallade ”Allier”. Efter tappning på flaska ligger vinet minst ett år i Viottis vinkällare innan det får bege sig till Sverige.
Färg, doft & smak
Mörkt röd likt en tät barbera. Doften är packad med frukt som plommon, björnbär, blåbär och en ton av lakrits. I smaken är det kombinerat med Nebbiolo liknande tanniner vilket ger ett mycket intressant vin.
Servering
Matmatchning är förhållandevis bred och kan göras lite efter er egen preferens. Men mitt riktmärke är inte allt för feta rätter av både vitt och rött kött. Pasta som ravioli och ostar hanterar Viottis Albarossa också bra. Servicetemperatur vid 17–18 grader.
Lagringspotential
Hög. Antagligen mycket hög men eftersom vinstockarna började leverera på topp så sent som 2011 så finns ingen äldre årgång att referera till. Viotti själva vågar dock inte sträcka sig längre än att rekommendera konsumtion inom 10 år. Jag kommer dock att testa utvecklingen betydligt längre än så och är övertygad om att årgång 2015 kommer att vara trevlig och drickbar även 2035.
Omdömen
“Är du som jag en vinnörd, så är detta ett måste. Dels för att Piemonte, längs de sista sluttningarna söder om Alperna, på senare år nått sådan kultstatus att vinerna mer eller mindre flyger iväg, dels för att detta smakprov är gjort på en druvsort som mig veterligt aldrig tidigare sålts i Sverige.
Albarossa är en korsning mellan Piemontes stora ledstjärna Nebbiolo och dess ständiga charmör Barbera. Resultatet är ett vin med varm, körsbärsfruktig doft där uppfriskande, örtiga kärntoner ger vinet den personlighet som behövs. Smaken är lika generös och väldefinierad i en stil som är omisskännligt norditaliensk, med bra längd, mjuk frukt och insmickrande värme som passar till alla de godsaker som brukar dukas upp där. Det är perfekt till salami, mozzarella och syltade kronärtskockor, till solmogna tomater med majonnäs, till pasta av valfri sort och det ackompanjerar både kalvkött och marinerad fläskkarré så det står härliga till. Tar du dig besväret att laga till en äkta osso buco, toppad med gremolata och ackompanjerad av en spänstig risotto milanese (saffransris), så har du en formidabel smaksensation i samspelet mellan mat och vin.”
Bengt-Göran Kronstam, 9 July 2020
Decanter World Wine Award 2020 – Bronze Medal “Piemonte DOC Albarossa 2015”.
James Suckling – Piemonte Doc Albarossa 2015 90 poäng.
Franciacorta Brut Rosé från prisbelönta Castelveder. I Franciacorta gör de mousserande vin på samma vis som i Champagne. Franciacorta var Italiens första DOCG-vin enligt champagnemetoden och idag är nivån på kvalitén i regionen exceptionellt hög. Det visade Castelveder inte minst när man tog brons i Vinordic 2020. Just denna Brut Rosé tävlade mot ett stort antal champagner och lyckades i den kampen att knipa ett brons.
Castelveder har till att börja med en unik terroir som hjälper dem till framgång. Under ett tunt jordlager finns en porös och kalkrik bergart som heter maiolica. Nere i denna bergart hämtar vinstockarnas rötter sitt vatten och det bidrar till den underbara mineraliteten i deras Castelveders viner. En ytterligare anledning till Castelveders fina förutsättningar är att vinrankorna växer i en dalgång där fuktig dimma nattetid sjunker ner från bergen och sveper in druvorna. Resultatet av allt detta är ett mästerverk skapat av naturen i samarbete vinmakaren Camilla Alberti.
Vinet är gjort på 100% Pinot Nero och ligger 24 månader på sin jästfällning i flaskan.
Färg, doft & smak
Den rosa färgen med hintar av aprikos som fångar och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet för mig när jag första gången såg Castelveders Franciacorta rosé. Doften som sedan fullbordade förälskelsen var en blandning av pigg bärighet av röda vinbär och jordgubbar kombinerat med solmogen rabarber och blommor. Smaken är torr, fruktig och lång. Rabarber, röda vinbär, jordgubbar, körsbär, solmogen citron, rött äpple, kex och mineral.
Servering
Jag kan rekommendera vinet som aperitif men också till en hel del mat. En personlig favorit att matcha med är hummerpasta. Servera vid 6-8 grader.
Lagringspotential
God. Mousserande viner på Castelveders nivå kan ligga i 10-tals år. De piggare tonerna av röda vinbär och rabarber ersätts successivt av mörkare körsbär och björnbär.
Vinmakaren Stefano Gozzelino på Cascina Vigna gör det igen. Återigen en bronsmedalj i Vinordic. Det är andra året i rad har han vinner en svensk utmärkelse för sina viner. 2019 vann han brons med Barbera d’Asti Superiore och i år var det alltså dags för hans vin Piemonte Freisa att stå på prispallen. Jag är inte det minsta överraskad.
För Stefanos Piemonte Freis är verkligen ett fantastiskt vin. Jag är väldigt glad över att kunna erbjuda det till vinälskare runt om i vårt avlånga land. Stefano har en stor passion för druvan Freisa. Av många vingårdar slumpas det bort som utfyllnad i olika typer av blandviner. Men Stefano behandlar den med stor kärlek och skapar återigen magi med sin rustika vinmakarstil.
Freisa är en druva som odlats länge i Piemonte och sticker ut för sin tanninrika karaktär. Släktskapet med Nebbiolo går inte att förneka (den är nämligen genetiskt släkt med den betydligt mer kända druvan).
Stefano och hans vänner skördar druvorna för hand. Vinet jäser i betongtankar och lagras på äldre franska barriquer (225 liter) i 12 månader. Sedan tappar Stefano vinet på flaska i Cascina Vignas gamla vinkällare. Slutligen vilar vinet ytterligare ett år på flaskan innan den släpps till försäljning.
Färg, doft och smak
Färgen är doft röd men ton av granatäpple. Doft av kärnig körsbärsfrukt och hallon blandas med kryddig doft och toner av cigarr. Smaken är friskt fruktig, komplex och med strama tanniner.
Lagringspotential
Stefano inte gjort så många årgångar av sin druvrena Freisa. De kraftiga men välstämda tanninerna vittnar dock om en fin lagringspotentialen. Jag tror utan tvekan att dessa viner kan ligga i 20-år och få en fin utveckling.
Servering
Jag tycker själv att detta underbara vin trivs som allra bäst med feta rätter av vilt kött. Servera i stora kupor vid en temperatur på 20 grader.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok