Your shopping cart is empty!
CLOSE
319 kr
Från Tenuta San Mauro har vi valt att hämta denna cru blend Barbaresco. Mauro har gjort en väldigt genomtänkt blandning. Hälften av druvorna hämtar han från sin egen vingård på toppen av bergsryggen som går genom Canova cru. Vinstockarna växer från toppen av ryggen och västerut i Canova till gränsen där Rivetti, Serrboella och Canova cru möts. Druvorna har förärats bästa plats längs syd och sydvästsluttningarna. Här är klimatet torrare och soltimmarna fler. Nebbiolon blir därför mer intensiv i doft och smak. För att tämja Canova blandar Mauro med druvor från en väns vingård i främst Gallina cru. Där hämtar han mer finstämd elegans och komplexitet.
Druvorna behandlas sedan med vördnad av Mauro och efter jäsning lagras hans Barbaresco 24 månader på stora franska ekfat. För att vara lite mer precis så kallas ekfaten botti och de rymmer 5000 liter.
Väl i flaska har vinet en ljus rubinröd färg med små rostbruna skimmer. Doften behöver frigöras av lång luftning. Sen anfalls du av torkade körsbär, svarta vinbär, mandel, choklad och örter. Smaken av frukt och bär sitter i länge.
Det krävs en som sagt en rejäl luftning får att få grepp om en viss instängdhet. Hittar du toner av dammigt grus vet du har du varit för snål med luftningen. Ge vinet 2 timmar frihet och undvik Coravin. Avnjut vinet tillsammans med lättare kött och söta grillade grönsaker som rödlök, gul paprika och bakade tomater. Slutligen en fet sås som omsluter anrättningen.
Stor. Vi har också årgång 2007 av Barbaresco i sortimentet och den har rundats av på ett fint sätt. 2013 som var ett riktigt bra år för Barbaresco kommer att mogna otroligt bra. Har du vinkällare är detta ett vin som kommer att utvecklas fantastiskt i många år framåt.
Langhe Rosato på Nebbiolo från Barolo. Vinet har en liten del inblandning av Barbera för att runda av strävheten som annars kan bli för påfallande i rosé på 100% Nebbiolo. Fördelningen ligger ungefär på 80% Nebbiolo och 20% Barbera. Syskonen Broccardo från Monforte d’Alba, Barolo har sina vingårdar i tre olika Barolo cru. Men alla druvorna till deras rosé kommer från odlingarna i Bricco San Pietro cru. Anledningen är enkel. Denna sida av Monforte har ovanligt kalkrika jordar. Upp mot skogen kan man se raviner där det blottade berget är helt vitt. Ren kalksten med andra ord. Jordmånen ger därför lättare och friskare Nebbiolo som gör sig perfekt som Nebbiolo rosé.
Som många möten i livet var det faktiskt en slump att jag snubblade på detta vin. Syster Laura Broccardo stod nämligen bredvid vingården Cagliero på Vinitaly för ett par år sedan. Jag hade provat en vertikal med Stefanos Barolo Ravera och var väldigt nöjd men trött i näsan och tänkte egentligen ta en paus. Då höll hon fram ett glas kall rosé och på den vägen är det.
Färgen är rosa i glaset med svagt tegelröda nyanser. Vinet upplevs mer åt det rödare hållet i flaskan. Kanske är det Albeisa flaskan som förvirrar ögat något.
Doften är frisk av skogshallon, vita blommor och solmogen citron i finishen.
Smaken är lång med tydlig mineral från kalkjordarna. Den är välbalanserad med hög syra.
Det här är verkligen en rosé som jobbar bra till mat. Jag kan nog nämna 10 grillningar när detta vin hållit hov. Det är magiskt till varm kycklingsallad. Med kycklingen från grillen då. Grillad fisk och grillade skaldjur. Fisk och skaldjur generellt går bra. Avslutningsvis bra kompis även med mycket vegetariska rätter. Serveringstemperaturen bör vara omkring 10 grader.
Förvånande hög för att vara rosé. Utan problem 5 år och säkert upp emot 10 men jag har inte testat själv.
(Vinet säljs i kollin om två flaskor)
Franciacorta Brut av Max Gatti på vingården La Fioca i södra Franciacorta. För den som inte kan placera Franciacorta på den italienska kartan så ligger det mitt i regionen Lombardiet i norra Italien. Vingårdens odlingar ligger vid foten av berget Monte Alto. Norr om berget ligger den sagolikt vackra sjön Lago d’Iseo. Men därifrån kommer också nordliga vindar som berget Monte Alto fångar upp. Berget och dess sluttningar ner mot vingården säkerställer också att vinrankornas rötter har en jämn tillgång på vatten. Tillskillnad från nord östra Franciacorta så jordarna här kompaktare med en stor andel lera. Det blir en helt annan tryck i fruktigheten och syran är så söt citrus frisk att jag förundras varje gång jag njuter av La Fiocas viner. Vinmakaren Max Gatti har också en fantastisk förmåga att skapa en härlig mousse.
Vinet görs på druvorna Chardonnay och vit Pinot, högst 15% (Blanc de Blancs). Max använder sig av naturlig jäsning i för sina viner och tillsätter alltså ingen extern jäst. När första jäsningen är på väg att avslutas flyttas vinerna till vinkällaren där det förvaras vid lägre temperatur. Där påbörjas och avslutas den andra jäsningen i flaskan. Efter att vinet fått sin kork och grimma så lagras det på sin jästfällning i 18 månader innan det sedan vilar ytterligare 6 månader innan flaskan får lov att avnjutas.
Färgen på La Fiocas Franciacorta Brut är halmgult med gröna reflektioner. Fräsch och mild fruktig doft med bra djup och viss brödighet. Jag brukar kalla doften söt-citrus-punschig. Smaken är utsökt fruktig med fin friskhet och långt ihållande syra.
Ett vin som med sina tydliga citrustoner är alldeles underbart till skaldjur. Serverings temperatur ät 8 grader. Jag skulle också vilja skicka med en rekommendation att dricka viner ur annat är champagne flöjtar. Jag tar själv gärna från Riedels Riesling kupa.
En Nizza ska bestå av 100% Barbera. Druvorna ska dessutom växa på kullar med exponering från sydväst till sydost. Det finns också regler om beskärning och maxuttag per hektar.
2014 var första årgången som Nizza erkändes som en DOCG. Appellationen “Nizza” fick då sin egen beteckning. Det vill säga användningen av namnet “Nizza” istället för att inkludera druvsorten i namnet. På samma sätt som Barolo och Barbaresco är gjorda av Nebbiolo.
Anledningen till att just Nizza blivit en appellation för Barbera är att området historiskt sett är en av de bästa för druvan. Arbetet påbörjades redan på 90-talet då de lokala producenterna ansökte om en appellation, även kallad ”subzon”, men den italienska byråkratin kräver tålamod. 20 år senare kom belöningen för Nizza och vingården Il Botolo.
Druvorna växer 210 meter över havet i lerjord med märgel. Jorden har lågt sandinnehåll och är väldigt kompakt. Det gör att den bättre kan hålla kvar vatten och fuktighet. Det är också jord med bra djup, genomsnittlig bördighet och god kalknivå. Förutsättningarna ger en vacker intensiv färg, djupa dofter och utmärkt struktur. Il Botolo låter druvorna mogna fullt ut så skörden är aldrig tidig. Lagring sker i 12 månader i stora gamla franska ekfat och i franska barrique.
Djup rubinröd färg med vissa lila nyanser. Doften är rik, komplex och fruktig. Kryddig smak av mogna svarta plommon, sirap, tobak och körsbär.
Jag tycker vinet gör sig otroligt bra till risotto och lättare rätter av rött kött, vilt och lagrade ostar. Tanninerna är väldigt beskedliga medan tätheten i frukten är otroligt hög. Serveringstemperatur bör ligga på 18 grader.
Hög. Upp till 20 år har dessa viner en trevlig utveckling i källaren. Nizza fick som jag skrev sin DOCG status så sent som 2014. Vinerna har dock gjorts längre än så och Il Botolos viner utvecklas riktigt fint.
Ett av vinerna i senaste upplagen av boken “101 viner du måste dricka innan du dör”. Jag kan bara hålla med.
En elegant Chardonnay skapad av Mauro Bianco på Tenuta San Mauro. På vingården i Canova har Mauro gett Chardonnay druvorna plats bredvid Nebbiolon. Odlingsareal som annars skulle kunnat ge exklusiv Barbaresco upplåts istället till Mauros favorit bland de vita druvorna. Platsen och vinmakeriet har gett en Langhe Chardonnay med sitt alldeles egna uttryck.
Färgen är intensivt gul. Doften som virvlar mot dig är tropiska frukter med ananas längst fram. Detta är en torr Chardonnay med en fin mineral och härlig frukt.
Viner är riktigt bra till blandade snittar och fiskrätter. Serveringstemperatur bör ligga på runt 10 grader men högst 12.
Medel. Jag har druckit 10 år lagrad Langhe Chardonnay från Tenuta San Mauro och den hade verkligen fått en trevlig utveckling. Dock hade lite för mycket av mineraliteten gått förlorad för min smak. Jag skulle därför säga att 5 år i källaren men inte mer.
